Hedersvåldsdebatten är rasistisk och fördomsfull

Det är uppenbart svårt att kritisera den offentliga debatten kring så kallade hedersmord utan att bli anklagad för att negligera problemet. Detta utan att de som gärna kopplar ihop begrepp som invandrare och hederskultur inser att det är just deras sätt att prata om frågan som är så djupt problematisk. Att vi ska uppmärksamma alla typer av förtryck mot kvinnor, vilka de än är, är det ingen tvekan om. Däremot spelar det stor roll på vilket sätt vi uppmärksammar det. Skillnaderna i hur det pratas om "svenska" mäns våld mot kvinnor och det som "invandrarna", andra klassens svenskar, sysslar med. Att överhuvudtaget göra skillnader på svenska medborgare och prata om hedersvåld som en del av en annan kultur, invandrarnas kultur (och då har jag inte ens gått in på det otroligt knepiga begreppet invandrare), har sin grund i ett "vi och dem"-tänkande. Uppblåsta debattörer har en förkärlek för att kontrastera representationen av den patriarkala muslimen mot den av det goda Sverige, världen mest jämställda land(?). Hedersvåld är per automatik en kulturfråga, våld som utövas av blonda svenskar är ett problem för psykvården eller familjeterapeuten. Den senare gruppen slår inte på grund av kultur eller patriarkala värderingar i huvuddelen av den mediala debatten. Men den lika problematiska radikalfeministiska tesen om att alla män är potentiella kvinnomisshandlare, verkar gå alldeles utmärkt att använda sig av när man snackar hedersvåld och i synnerhet muslimska män. Tar mig friheten att saxa lite från en signatur på Erik Svansbos blogg, som är något extrem men ändå ett ganska representativt exempel på hur diskussionen ofta hörs.

"Visst är det tragiskt. Men samtidigt underhållande, när man betänker den hord av enfaldiga vänsterpropagandister - väl företrädda bland kommentatörerna i den här bloggen - som ihärdigt vägrar att erkänna att det är deras mohammedanska skyddslingar som utgör problemet, inte “svenska män”.

Varje gång man läser en sådan här artikel bör man komma ihåg vad det är för patrask som stöder detta oerhöra förtryck i den politiska korrekthetens namn. Och vilka partier som företräder det patrasket."

Det verkar inte bry denna liberal nämnvärt att retoriken denna själv använder är gravt kategoriserande och rentav rasistiskt. Uppfattningen om den kvinnomisshandlade muslimen får här stå som representant för kollektivet "mohammedaner" (en term som skribenten använder på ett nedsättande sätt), som i sin tur kontrasteras mot den goda svenska mannen som inte är ett problem överhuvudtaget (trots att även många "etniskt" svenska män är duktiga på att slåss hemma i sängkammaren). Men problemet är "mohammedanerna" och inte "svenska män", skriver signaturen och negligerar och osynliggör hyllmeter våld som etniskt svenska män begår.

En ytterligare intressant aspekt av hedersvåldsdebatten är den att man verkar ha betydligt lättare att sätta fingret på gruppen män och påtala dem som ett problem. När annat våld mot kvinnor diskuteras, måste man alltid vara så fasansfullt noga med att understryka att det handlar om individer och psykiskt sjuka. Och jag vågar påstå att det skulle bli ett medialt ramaskri om någon påstod att den schysta "riktiga" svenska killen på gatan hade något gemensamt i sin syn på kvinnor med misshandlaren. Men när det gäller invandrare och i synnerhet, som i citatet ovan, muslimer av alla slag verkar det gå alldeles utmärkt.