Media är politik

"Det handlar inte om den vanlige muslimens sårade känslor. Det handlar om politisk makt", skriver PM Nilsson i Expressen apropå karikatyrkonflikten. Jag är mest förvånad över att det har tagit honom så väldigt länge att knäcka den nöten. Men det är ju såklart inte Danmark, Tyskland, Frankrike eller något annat land som publicerat mohammedteckningarna som anklagas för att göra politik av det hela. Det är ju islamisterna så klart. Hallå hallå! Var det inte politik redan från början. Jyllandspostens publicering var väl inget annat än en politisk manifestation i form av symbolisk maktutövning redan från start. En manifestation som syftade till att bevisa att yttrandefriheten alltid står övererst, att väst är bättre och friare än den ocivileserade världen långt där borta befolkad av barbarer. Att yttrandefriheten faktiskt ger västvärlden rätten att sätta likhetstecken mellan islam och terrorism på samma sätt som vi för dryga 50 år sedan tyckte oss ha rätten att karikera judar som rika svin.

Men sveriges debattörer pratar inte om Jyllandspostens agenda som politisk. Kanske för att de själva är så insyltade i mediekonglomeratens logiker att det blir för jobbigt att erkänna varken att tidningar är politiska eller att media har makten att sätta saker på den politiska agendan eller skapa världsomspännande konflikter. Det skulle kanske tvinga fram andra diskussioner som ingen av Sveriges medier verkar särskilt sugna på att ta tag i. De vill så gärna att vi ska fortsätta tro att det enda de gör är att rapportera om den lilla människans svårigheter i världen och avslöja makten.