din bibel

Marcus Birro - ja han finns fortfarande!

2006-02-25T17:39:00.000+01:00

Marcus Birro har skrivit en artikel med den något ironiska titeln Så tystas genierna i Aftonbladet. "Medelmåttiga kulturskribenter med rätt utbildning tiger ihjäl de självlärda författarna..."I sin desperation gör han det många till åren komna manliga krisförfattare brukar göra, han tar ut sin ilska på feministerna. "Rabiata tokblinda feminister som ska sila varenda kulturell yttring genom sitt förbannade könsfilter" är ett hot mot den upphöjda konsten som de inte förstår sig på.

Marcus Birros ilska tar honom vidare till drömmen om den utstötta ensamma hjälten, konstnärsmyten om den missförstådda författaren som dör ensam och utan att ha vikit en tum från sitt livsuppdrag. Men feministiska kritiker har inte vett att förstå storheten i de manliga genierna och saknar enligt Birro förmågan att ge dem ett objektivt bemötande. Att skylla på feministerna och den tröttsamma iden om att kvinnor/feminism och objektivitet inte hör ihop får mig att undra om det inte är Marcus Birros brist på fantasi som är hans största problem. Han har trillat in i ett försoffat gubbstadie där tankarna har svårt att ta honom framåt. Länge leve den ensamma härjade hjälten, den ensamma indianen på prärien och den missförstådda galningen. Men om man vill bli helgonförklarad så länge man lever, vilket Birro verkar vara ute efter, är konstnärsmyten oftast ett grymt dåligt val. Drömmen får duga.

Marcus jag har fått höra många gånger att Dan Andersson är ett geni och det rör mig inte i ryggen att snobbiga kulturskribenter sket i hans senare böcker. Han blev ju som påpekas ett tillräckligt stort geni för att han ska ältas om och om igen precis som Strindberg, Bergman och de andra gubbarna. (Läs Xiomaras underbara kommentar om Bergmanfansen som inte finns.) Jag är ledsen att behöva påpeka för Marcus Birro att det daltas något fruktansvärt med honom och hans älskade genier. Att det inte är de feministiska kritikerna som vi läser om i skolböckerna utan om storheten i gäng manliga egon. Grattis Birro du har kvalat in och fått din plats i skolböckerna.

Sexistisk TV-spelsreklam

2006-02-15T19:44:00.000+01:00

Jag rådiggar att spela TV-spel men hör inte till den kategorin som lusläser TV-spelstidningar eller TV-spelssidor på nätet om jag inte är ute efter nåt speciellt. Har med andra ord ingen vidare koll på vad som står där. Men som oftast har jag såklart en del förutfattade meningar om TV-spelstidningar och annat. Kanske mest för att så många TV-spel är så gräsligt sexistiska. Hörde en gång att Tomb Raiders ursprungliga skapare hoppade av projektet därför att Lara Croft, som egentligen är baserad på hans lillasyster, utckelades till ett sexobjekt. Synd att han inte verkar ha haft så mycket att säga till om. Hursomhelst blev jag positivt överraskad när jag upptäckte att Spelfeber uppmärksammade en artikel från sajten Gon om att TV-spelsföretag flera gånger blivit fällda för könsdiskriminerande reklam av ERK. Lika positivt överraskade verkar inte ett gäng andra av spelfebers och gons läsare ha blivit. Det är tydligen jäkligt provocerande för en del killar att nån kritiserar deras heliga ko TV-spelet. Tur att det finns folk som signaturen Mortensen som säger emot.

"En lång diskussion med chauvinister som anser att kvinnor som sexobjekt är okej kommer utbryta, de kommer använda ord som moralpanik och fråga sig om detta med förnedring bara för att de inte vågar dra sig till porrhörnan utan vill få sina bimbos serverade på fat i andra former.

De kommer dra paraleller med att våld är okej men inte porr, men kommer helt glömma bort att våld inte förekommer i reklam och kommer på det där med "hjärnan före munnen" alldeles för sent. En annan paralell är det där med muhammedbilderna som nån nämnt. Det var en ytterst obetänkt och förnedrande uppvisning av pressfriheten med katastrofala konsekvenser, men hittils tycker chavinisterna att det är okej eftersom de inte sett ordet domstol i tidningarna, och deras moderatkompisar verkar inte bry sig. Så då kan vi ju föra över det goda exemplet till lättklädda kvinnor.

Bry er inte om dessa."

Media är politik

2006-02-15T12:12:00.000+01:00

"Det handlar inte om den vanlige muslimens sårade känslor. Det handlar om politisk makt", skriver PM Nilsson i Expressen apropå karikatyrkonflikten. Jag är mest förvånad över att det har tagit honom så väldigt länge att knäcka den nöten. Men det är ju såklart inte Danmark, Tyskland, Frankrike eller något annat land som publicerat mohammedteckningarna som anklagas för att göra politik av det hela. Det är ju islamisterna så klart. Hallå hallå! Var det inte politik redan från början. Jyllandspostens publicering var väl inget annat än en politisk manifestation i form av symbolisk maktutövning redan från start. En manifestation som syftade till att bevisa att yttrandefriheten alltid står övererst, att väst är bättre och friare än den ocivileserade världen långt där borta befolkad av barbarer. Att yttrandefriheten faktiskt ger västvärlden rätten att sätta likhetstecken mellan islam och terrorism på samma sätt som vi för dryga 50 år sedan tyckte oss ha rätten att karikera judar som rika svin.

Men sveriges debattörer pratar inte om Jyllandspostens agenda som politisk. Kanske för att de själva är så insyltade i mediekonglomeratens logiker att det blir för jobbigt att erkänna varken att tidningar är politiska eller att media har makten att sätta saker på den politiska agendan eller skapa världsomspännande konflikter. Det skulle kanske tvinga fram andra diskussioner som ingen av Sveriges medier verkar särskilt sugna på att ta tag i. De vill så gärna att vi ska fortsätta tro att det enda de gör är att rapportera om den lilla människans svårigheter i världen och avslöja makten.

Ingen reflexivitet i debatten om nidbilderna på Mohammed

2006-02-03T17:18:00.000+01:00

På Sveriges ledarsidor hörs rösterna till försvar för yttrandefriheten. Teckningarna på Mohammed som fått många muslimer att protestera världen över försvaras i yttrandefrihetens namn. Visst ska vi försvara yttrandefriheten men bristen på reflexivitet är skrämmande. Alla koncentrerar sig på att av princip försvara rätten att säga vad som helst och lägger därmed hela fokus på de våldsamma demonstrationerna som ett problem. Det är protesterna som är det stora hotet och man tycker sig genom dem ha avslöjat den muslimska världens icke-demokratiska och förkastliga kärna. Och det är skäl nog för att land efter land ska följa Danmarks exempel för att kontrastera det fria väst mot förtryckande muslimska värden. På så sätt slipper man vidare analysera varför Jyllandsposten överhuvudtaget ville testa yttrandefrihetens gränser just genom att publicera nidbilder på islams profet? Man slipper ställa sig frågan om sättet att framställa Mohammed på i grund och botten faktiskt handlar om rasism och om ett behov av att trycka ner något som uppfattas som hotfullt. Att man enligt islam inte får avbilda Mohammed visste vi ju redan.

2006-02-03T16:55:00.000+01:00

"Du har så mycket separationsångest att du inte ens kan skiljas från dina spam mail."

Konsensus

2006-02-01T15:38:00.000+01:00

Konsensusideologin ligger som ett töcken. Alla ska komma fram till att de tycker lika och motsättningarna ska omformuleras till gemensamma ståndpunkter. Bli inte arg det kan skapa konflikter och konflikter är obehagliga. Prata inte politik och ifrågasätt aldrig någon annan. Människor vill inte bli ifrågasatta de är individer, de gör som de vill. Alla gör som de vill men alla gör lika. Säg inte vad du tycker så länge inte alla andra tycker som du. Säg inte att samhället är orättvist, samhället är som det är för att vi vill ha det så. Lägg dig inte i vad andra gör de har valt det själva och det ska du gilla.

Grottmän på rea

2006-01-29T22:23:00.000+01:00

Gant i Norrköping gör en fri tolkning av Red light district och rear ut grottmän. Fab!

Kiss skola icke blandas

2006-01-29T16:15:00.000+01:00

Jag (tjej) och min polare (kille) beställde varsin likadan öl i baren. Feminister som vi är kunde vi inte låta bli att reagera på att vi fick olika sorters glas. En snabb titt runt på stället och vi fattade att det knappast var ett misstag. De körde verkligen på brudglas och grabbglas. Bastanta rediga glas till alla med snopp och små nätta med fot till alla med mutta. Så nu dricker vi öl med könet också. Utöver att dricka öl så brukar vi även kissa med könet. Att det dessutom är skillnad på mans- och kvinnokiss och att en eventuell blandning skulle vara en katastrof, fick jag brutalt veta när jag något senare skulle visa en annan person (kille) till toaletten och blev stoppad av en biffig vakt, som vid blotta åsynen av att jag var på väg mot herrtoaletten ställde sig som en provocerad mur i min väg. Den där toaletten var minsann inte till för mig fick jag veta och blev argt knuffad mot damtoaletten. Jag undrar hur många toaletter han har hemma.

Den vite mannen har talat!

2006-01-28T14:39:00.000+01:00

Jag blir skitförbannad när jag läser Ralph Dahrendorfs luddigt argumenterande artikel i DN där han förkastar jämlikheten. Globaliseringen har gynnat vissa och gjort andra fattiga, menar han. Jämlikhet är tråkigt och begränsar människor, "ojämlikhet ger färg och variation". "Utstötning och personlig makt baserad på rikedom är alltid oacceptabla. Men om vi vill ha frihet är sociala och ekonomiska ojämlikheter ett legitimt och nödvändigt pris."

Den vite mannen har talat. Det är bara en jävligt privilegierad människa som kan säga att ojämlikhet är ett legitimt pris att betala för frihet. Själva existensens av ojämlikhet är nämligen en garanti för att denna så eftersökta frihet inte existerar i lika hög grad för alla, att vissa människor kan genomföra sin individuella pissresa genom livet på bekostnad av andras frihet. De privilegierade kan njuta av de socialt och ekonomiskt underordnade hovnarrarna som piffar upp deras trista fria tillvaro med lite "färg och variaton". Det är rent ut sagt äckligt att säga att detta är acceptabelt.

Vart är alla sexuella tjejer?

2006-01-28T13:47:00.000+01:00

En scen där en ung tjej blir våldtagen eller tafsad på är standard i svenska ungdomsfilmer. I Fjorton suger är en tonårsbrud på fest, blir pissfull och däckar. Hennes brorsas polare tar såklart tillfället i akt våldtar henne. I Babylonsjukan är ung tjej ute på vift i natten och stöter på en psykoman som hon följer med upp på ett kontor där han börjar talla. Men den sjukaste våldtäktsskildringen bjuder nya filmen Storm på. Killen sitter och röker på tillsammans med en deppig gothbrud som bara är såååå förälskad i honom. Då säger han åt henne att ställa sig på alla fyra, upp med kjolen, ner med trosorna och så våldtar han henne med en bong. Hon skriker att det gör ont men han slutar inte.

Unga tjejer faller alltid offer för killarnas okontrollerbara sexualitet och det är den enda sexualitet vi får se. Kära filmmakare! Glöm inte bort att tjejer faktiskt har en egen sexualitet också. Jag saknar Agnes i Fucking Åmål som onanerade och tänkte på Elin, tjejer pysslar ju med sånt också.

Ursprungsretorik

2006-01-26T12:13:00.000+01:00

Att eftersträva förändring och utveckling har näst intill blivit status quo och framstegstanken är ständigt närvarande i diskurserna om samhället. Vi ska framåt, förändra, förnya och bli bättre bättre bättre. Därför är det ganska ironiskt när folk helt plötsligt börjar referera tillbaka till grottstadiet och prata om människans natur för att underbygga reaktionära åsikter. Men det funkar naturligtvis inte som argument i vilka sammanhang som helst. Skulle någon hävda att det är mer naturligt att skita mitt på gatan och att vi borde avskaffa alla toaletter, skulle ingen gå med på jämförelsen med människans ursprung. När det gäller bekvämligheter ser majoriteten bara framåt och på vägen mot ett bekvämare och fetare liv finns inga tillbakablickar mot urtiden.

Ursprungsretoriken funkar såklart inte på allt, men är mycket välbekant i två teman: kön och mat. Reaktionära antifeminister och biologister älskar att hänvisa tillbaka till en grottid som vi i princip inte vet någonting om. Män jagar och brölar, kvinnor plockar blåbär och bär runt på ungar, så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Theres Farcher diskuterar köttätande vs. vegetarianism på samma sätt i Aftonbladet. Människor är gjorda för att äta kött säger hon och dissar alla kosttillskott. Jag skulle dock tro att genomsnittsvegetarianen äter betydligt vettigare käk än medelsvensken som bara blir fetare och fetare. Men det är klart, de flesta håller sig ju bara till människans naturliga kostcirkel: chips, socker och kebabrulle med extra kött utan sallad.

Hedersvåldsdebatten är rasistisk och fördomsfull

2006-01-22T15:21:00.000+01:00

Det är uppenbart svårt att kritisera den offentliga debatten kring så kallade hedersmord utan att bli anklagad för att negligera problemet. Detta utan att de som gärna kopplar ihop begrepp som invandrare och hederskultur inser att det är just deras sätt att prata om frågan som är så djupt problematisk. Att vi ska uppmärksamma alla typer av förtryck mot kvinnor, vilka de än är, är det ingen tvekan om. Däremot spelar det stor roll på vilket sätt vi uppmärksammar det. Skillnaderna i hur det pratas om "svenska" mäns våld mot kvinnor och det som "invandrarna", andra klassens svenskar, sysslar med. Att överhuvudtaget göra skillnader på svenska medborgare och prata om hedersvåld som en del av en annan kultur, invandrarnas kultur (och då har jag inte ens gått in på det otroligt knepiga begreppet invandrare), har sin grund i ett "vi och dem"-tänkande. Uppblåsta debattörer har en förkärlek för att kontrastera representationen av den patriarkala muslimen mot den av det goda Sverige, världen mest jämställda land(?). Hedersvåld är per automatik en kulturfråga, våld som utövas av blonda svenskar är ett problem för psykvården eller familjeterapeuten. Den senare gruppen slår inte på grund av kultur eller patriarkala värderingar i huvuddelen av den mediala debatten. Men den lika problematiska radikalfeministiska tesen om att alla män är potentiella kvinnomisshandlare, verkar gå alldeles utmärkt att använda sig av när man snackar hedersvåld och i synnerhet muslimska män. Tar mig friheten att saxa lite från en signatur på Erik Svansbos blogg, som är något extrem men ändå ett ganska representativt exempel på hur diskussionen ofta hörs.

"Visst är det tragiskt. Men samtidigt underhållande, när man betänker den hord av enfaldiga vänsterpropagandister - väl företrädda bland kommentatörerna i den här bloggen - som ihärdigt vägrar att erkänna att det är deras mohammedanska skyddslingar som utgör problemet, inte “svenska män”.

Varje gång man läser en sådan här artikel bör man komma ihåg vad det är för patrask som stöder detta oerhöra förtryck i den politiska korrekthetens namn. Och vilka partier som företräder det patrasket."

Det verkar inte bry denna liberal nämnvärt att retoriken denna själv använder är gravt kategoriserande och rentav rasistiskt. Uppfattningen om den kvinnomisshandlade muslimen får här stå som representant för kollektivet "mohammedaner" (en term som skribenten använder på ett nedsättande sätt), som i sin tur kontrasteras mot den goda svenska mannen som inte är ett problem överhuvudtaget (trots att även många "etniskt" svenska män är duktiga på att slåss hemma i sängkammaren). Men problemet är "mohammedanerna" och inte "svenska män", skriver signaturen och negligerar och osynliggör hyllmeter våld som etniskt svenska män begår.

En ytterligare intressant aspekt av hedersvåldsdebatten är den att man verkar ha betydligt lättare att sätta fingret på gruppen män och påtala dem som ett problem. När annat våld mot kvinnor diskuteras, måste man alltid vara så fasansfullt noga med att understryka att det handlar om individer och psykiskt sjuka. Och jag vågar påstå att det skulle bli ett medialt ramaskri om någon påstod att den schysta "riktiga" svenska killen på gatan hade något gemensamt i sin syn på kvinnor med misshandlaren. Men när det gäller invandrare och i synnerhet, som i citatet ovan, muslimer av alla slag verkar det gå alldeles utmärkt.

Bara gamla gubbar får skämta

2006-01-20T14:57:00.000+01:00

Gylf.se sätter huvudet på spiken. Feminister kan och får inte skämta, men det får gubbar göra.

Pappor pappor pappor

2006-01-20T14:26:00.000+01:00

Visst är det så att moderskapet fortfarande är höjt över faderskapet i dagens Sverige, i alla fall när det kommer till ansvarsbiten. Det är tyvärr en realitet som kommer ur det faktum att vi ställer olika krav och har olika förväntningar på vad mammor och pappor ska göra. Likväl är det så att mammor och pappor genrellt sett ägnar olika mycket tid åt sina barn, pappor tar ut futtiga 18% av föräldraledigheten och sköter den mindre delen av hushållsarbetet när barnen är små. Därför blir det också säkert så att kvinnor ofta får den huvudsakliga vårdnaden om barnen vid en skilsmässa.

Hasse Petterson i Expressen skyller mest på mammorna och glömmer helt bort att pappor överlag inte tar lika mycket ansvar för hem och familj. Om vi ska förändra synen på föräldraskapet så måste ju faktiskt fler pappor bli exempel på att de är precis lika ansvarstagande.

Och varför detta ständiga tjat om manliga förebilder och aldrig kvinnliga? Jag har själv växt upp med bara mamma och tyckte aldrig att det var särkilt konstigt själv. Däremot så blev det konstigt när det kom vuxna och tyckte synd om mig för att jag inte hade någon manlig förebild i min närhet. Som att barn inte växa upp till vettiga välmående vuxna utan att att ha haft en karl i närheten.

En till som inte vågar snacka sexköpare

2006-01-19T19:29:00.000+01:00

Å näst i raden med att skriva om prostitution, men ändå bara prata om prostituerade, blev den kaffe latte-mysiga liberalen Erik Svansbo. Idén om den lyckliga horan behöver inte nödvändigtvis vara en myt bara för att liberaler gärna lutar sig tillbaka mot den. Men när den på ett okritiskt sätt, om än i termer av empiriska exempel, får stå för sig själv blir det lätt löjligt, eftersom lika många goda exempel visar på motsatsen. Erik verkar också glömma bort att sexköpslagen gäller torsken och den prostituerade, även om de senare säkert påverkas av den. Men det är fortfarande inte olagligt att sälja sex. Dessutom tar lagstiftning allt som oftast inte sin utgångspunkt i vad utövarna inom det område det lagstiftats om anser om den. I synnerhet inte när det gäller sådana praktiker som anses tillhöra bottenskrapet, vilket man i och för sig kan ogilla.

Folkpartiet lägger korten på bordet

2005-12-22T17:05:00.000+01:00

Dilsa Demirbag-Sten undrar hur timbroälskaren Mauricio Rojas "fortfarande kan sitta säkert inom ett parti som vill kalla sig liberalt". Detta efter hans djupt problematiska och rasistiska uttalanden kring BRÅs lika illa rimmande rapport. Därför att det gynnar Folkpartiets syften och agenda är det enkla svaret. Att prångla ut gäggig och lagom upprörande rasism verkar ju ha lockat en del väljare från avsomnade Ny Demokrati som är bra att ha inför valet. Vi har ju nyligen sett att libbarna inte har några som helst problem med att kritisera forskning när de inte gillar resultaten, men den här gången ligger de helt i linje med partiets smarriga "vi säger som det är"-rasism. Historien upprepar sig för Folkpartiet som kanske bör ta ett djupdyk i sin förnekade nazistiska historia för att rensa ut gamla idiotier.

Expressen ger sig själv ett gott omdömme

2005-12-22T16:26:00.000+01:00

"Mediernas självsanering och den allmänna debattens gränsdragningar har ju denna gång fungerat med ett eftertryck som imponerar."

Avgå Avgå Avgå

2005-12-21T15:14:00.000+01:00

Expressen försöker komma undan sina egna fantasier genom att publicera svidande kritik från sveriges kulturelit i sin egen tidning. "...genom att vi driver på debatten ökar vi vår trovärdighet", säger chefredaktören Otto Sjöberg i DN. Samtidigt vägrar han att avgå.

En ansvarig utgivare är ytterst ansvarig även för den skit som aldrig kontrollerades innan den trycktes. Men Otto Sjöberg har limmat fast sitt arsle på chefredaktörspedistalen trots att han uppenbarligen inte kan sköta sitt jobb. Det är ju inte bara Persbrandt som Expressen ljugit om, vilket Sjöberg kommer att få känna på i rätten nästa år. Vad ska vi med chefredaktörer och ansvariga autgivare till om de ändå inte är beredda att ta ansvar för sina redan gjorda klavertramp?

Dagens bloggtips

2005-12-20T22:22:00.000+01:00

Läs Jenny Westerstrand!

När ska killar få lära sig att inte slåss?

2005-12-19T19:26:00.000+01:00

Som tonåring lärde jag mig att vara rädd när befann mig utomhus om kvällarna och den rädslan har etsat sig fast. Jag är alltid ett potentiellt offer för våldtäktsmän som lurar i buskar och gränder. Feministiskt självförsvar har länge ansetts som en dellösning, vi tjejer ska lära oss att slå tillbaka hårt. Och det är klart att när det väl händer, om det händer, så är jag jävligt glad om jag kan klara mig undan i behåll och banka skiten ur aset som försöker göra mig illa. Grab, twist and pull! Men i grunden leder symptombehandling inte vidare långt och inte heller feministiskt självförsvar, såvida inte våldtäktsmännen blir så rädda för alla tränade kombatbrudar att de ger upp försöken av den anledningen.

Men det är ju faktiskt inte bara tjejer som är rädda på stan om kvällarna. Jag känner åtskilliga killar som byter sida på gatan när en grupp på fler än två grabbar passerar förbi; som tycker att det är obehagligt på krogen för att de är rädda att åka på spö på dansgolvet. En sak har jag och dem gemensamt: vi är rädda för män, killar och kaxiga smågrabbar! De rädda killarna kanske också skulle få lära sig att slå tillbaka hårt, men skulle det leda någonstans? En kille som är ute efter att slåss går på en kille som gärna vill försvara sig, och vips har vi dem i ett megainferno på gatan.

Nej, för killar är inte mera våld en lösning. Men vart är alla åtgärder som riktar sig till alla killar som slåss och våldtar? Ska vi låta rädslan styra vårt varande i det offentliga rummet, eller är det dags att på allvar ta itu med det alltför ofta manligt könade våldsproblemet!

Aftonbladet hämtar stoff från antifeminist.nu

2005-12-19T14:16:00.000+01:00

Aftonbladets Theres Farcher har gått på de allra värsta reaktionära antifeministmyterna. Efter att ha försökt sig på att raljera över feminismens upplösande av könskategorisering avslutar hon sin artikel med: "Nä, allvarligt, poängen i mitt inlägg är att vi inte ska låta feminismen gå för långt och så vill jag att ni ska se att de viktigaste frågorna är på alla partiers agendor som aktuella så du behöver inte rösta feministiskt, vi vill ju ha ett fungerande Sverige också …"

Men vad är det Theres Farcher tycker är att gå för långt egentligen? Jag tar henne på orden! Det handlar om män i kjol och kvinnor i kostymer, att homosexualitet existerar och att män stannar hemma och tar hand om hushållet. Fy fan Theres, det är ju riktigt otäcka grejer det där!

Vems yttrandefrihet?

2005-12-18T17:21:00.000+01:00

Att svenska medier och journalister missbrukar yttrandefriheten och rätten att hålla sina källor hemliga borde inte vara en nyhet för någon. Men det lustiga är att den journalistiska ledstjärnan kritisk granskning knappast används på den egna praktiken. Istället håller man varandra hårt om ryggen och gapar om yttrandefrihet så fort någon försöker sig på att ifrågasätta. Den självklara konsekvensen är att förtroendet för journalistiken minskar i rasande fart , och det med all rätta.

Men vems yttrandefrihet är det dagens svenska medier vurmar för? Sin egen så klart! För vem kommer i förlängningen att vilja uttala sig eller ställa upp på intervjuer när man med allra största sannolikt kommer att bli förvrängd in i absurdum? Lika skönt för dem, då slipper journalisterna ge sig ut i verkligheten och kan gott sitta kvar på sina redan nersuttna kontorsstolar och tycka själva istället.

Snacka om grabbarna då, fegisar!

2005-12-16T16:34:00.000+01:00

Ännu en artikel om brudar som viker ut sig. Den här gången är det Eva Emma Andersson som lyckats skriva en hel krönika på ämnet utan att nämna vilka som köper utviken. Orkar inte ens bry mig om huruvida folk kastar skit på eller hyllar utvikstjejerna längre. Är bara innerligt trött på att det alltid bara handlar om dem.

Satt och snackade porr med en arbetskamrat en gång och jag talade om varför jag tycker att porrvärlden är jävligt skev. Naturligtvis fick jag höra att jag snackade feministdravel, men min motparts främsta huvudargument var inte, som så ofta annars, att porrfolk minsann väljer själva. "Vadå, det finns ju en marknad", kläckte min marknadsliberala vän ur sig. Nu som då tycker jag att det är ett icke-argument, det finns naturligtvis en potentiell marknad för i princip allt, men vi accepterar inte barnpornografi för det, för att ta ett exempel. Däremot så borde mer av debatterna kring utvik fokusera på marknaden och dem som pröjsar för hela skiten. I dagens debatt finns bara problematiska brudar som klär av sig, men inga problematiska killar som köper "produkten". Alla låter grabbarna flukta i fred hemma i soffan, som att utvik existerade i nåt jävla vakum. Försök er på att snacka om konsumenten alla som gillar att tycka, eller är ni rädda för att få manshatarstämpeln på er?

Tsunamin - ett karriärlyft för Lotti Knutsson

2005-12-15T17:05:00.000+01:00

Lotti Knutsson har genom hela tsunamiresan framstått som godheten själv. Lotti visste allting först och när politiker saknade svar, fanns hon alltid på plats för att berätta hur saker och ting låg till. Hon skötte sitt jobb som informatör på Fritidsresor klanderfritt och mediesverige tog henne på orden vad hon än sa. När allt var som rörigast glömde alla journalister bort att Lotti faktiskt hade jobb på ett företag. Ett jobb som går ut på att förmedla information på ett sätt som gagnar just det företaget.

Nu gör Lotti karriär och pengar på tsunamikatastrofen genom att resa runt med sveriges föreläsningsbyråer. För några hundralappar kan du lyssna på hur Lotti och hennes polare på Fritidsresor tog sig igenom den stora katastrofen och det bjuds på kaffe och kaka i pusen. För Lotti Knutsson har tsunamin varit hennes livs karriärlyft och den vågen rider hon vidare på.

Rätten till sex med en annan människa existerar inte

2005-12-15T13:54:00.000+01:00

I debatt häromkvällen var det åter dags för en historiskt sett mycket välbekant argumentation för statlig bordellverksamhet. Författaren Johan Nordensjö menade att sex och närhet är en mänsklig rättighet, och därför ska statliga bordeller förse alla dem som inte förmår att skaffa detta på egen hand, och alla andra också för den delen. Jesper Odelberg replikerade att alla människor har rätt till sin egen sexualitet, men inte till att ha sex med andra.

Merparten av den över 150-åriga debatten kring sexköp har dock kommit att fokusera på den som säljer sex, framförallt den kvinnliga horan. I slutet på 1800-talet var den svenska och helt lagliga bordellverksamheten starkt reglerad av staten, men regleringarna gällde först och främst de prostituerade kvinnorna. Bordellerna var främst till för välbemedlade och respekterade herrar som ansågs ha ett behov av sexuella utsvävningar, men de var för den skull inte avvikande. Snarare var det så att de "fina" kristna kvinnorna, kanske deras fruar, inte skulle smutsas ner och därför tillhandahöll man andra klassens kvinnor till alla män som behövde få knulla av sig. De regleringar som fanns var främst till för att skydda torskarna och deras fruar från diverse otrevligheter som kunde uppkomma.

Representationen av sexköparen som en helt vanlig man hänger fortfarande kvar, och argumentation känns i dagens debatt främst igen hos dem som förespråkar prostitution. Varför förbjuda något som vanliga schysta familjefäder gör någon gång ibland?

Under 1900-talet kom en annan ståndpunkt att märkas allt mer i debatten om prostitution och sexköparen. Det ansågs finnas en grupp avvikande män, som bestod av allt från handikappade till socialt inkompetenta, som just på grund av sina avvikelser inte kunde skaffa sig sex med kvinnor på annat sätt än att de gavs rätt till prostituerade. Även om Nordensjö menade att alla skulle ha rätt till att köpa sex, var det främst till dem som inte kan skaffa sig ett knull på egen hand som han vände sig. Det är talande att det fortfarande är en man som sitter i en studio och propagerarer för laglig prostituion och rätten till sex. Som så ofta i prostitutionsdebatten undveks också frågan om dess bakomliggande produktionsvillkor.

Odelberg hade helt rätt i sitt svar till Nordensjö, det kan aldrig vara en mänsklig rättighet att ha rätt till en annan människas kropp, inte ens i ett förhållande har någon automtiskt rätten till den andra. Inte ens i ett samhälle som tillåter prostitution kan man tala om rätten till sex med en annan människa. Om någon trots allt tar sig den rätten och tvingar till sig sex, kallas det i alla sammanhang för våldtäkt.

SVT sänder nobelreklam!

2005-12-12T14:25:00.000+01:00

Det är absolut på sin plats med ett litet tillägg till gårdagens inlägg om det fem timmar långa programmet om nobelfesten. Som eftertexterna skvallrade om, så producerades ju sändningen av ett företag kallat Nobel Media AB, vilket i övrigt producerar i princip alla program som sänds i TV i samband med nobelpriset. Det är naturligtvis Nobelstiftelsen själv som är ägare till Nobel Media AB och det är alltså av dem som SVT köpt i princip alla nobelprogram som sänds.

Enligt företagets hemsida är huvudsyftet med verksamheten följande:

To develop the Nobel programmes and find new formats

To increase international distribution of Nobel programmes

To strengthen control over, with an aim to protect, the trademarks and immaterial rights of the Nobel Foundation

Är det inte nåt fruktansvärt skevt med att SVT köper in program gjorda av dem som ordnar hela kalaset? Nobel Media AB är ju knappast finstilt med vad det vill med verksamheten. Det är lite som att låta Göran Persson utvärdera sitt eget arbete som statsminister eller ett företag skriva en artikel om sin senaste produkt i en nyhetstidning. Men här handlar det inte ens om ett enstaka program, utan om sändningarna från nobelfesten, prisutdelningen, pristagarnas TV-sända föreläsningar m.m.

Det kanske med andra ord inte är så konstigt, att femtimmarsfrosseriet Sveriges TV-tittare bjöds på i lördagens SVT-tablå bara strök medhårs. Med syfte att skydda, stärka kontrollen och rättigheterna över varumärket Nobelstiftelsen, var det inte så det stod? SVT är fri television - yeah right!

Diggar Pinter

2005-12-11T17:00:00.000+01:00

Alla har citerat just de här orden från Harold Pinters inspelade nobelföreläsningen, men det är så bra sagt så jag måste bara härmas.

"Hur många människor måste man döda innan man har kvalificerat sig som massmördare och krigsförbrytare? 100000? Det borde räcka mer än väl, tycker jag. Därför är det inte mer än rätt att Bush och Blair ställs till svars inför Haagdomstolen"

Touché!

Det är i övrigt väldigt synd att Pinter inte kunde komma och ta emot sitt nobelpris. Hans närvaro på festen hade kanske satt stopp för det hegemoniska fjäskeriet och blandat in lite sunt kritiskt tänkande i arrangemanget.

Nobelfesten - SVT utbildar folket i överklassmanér

2005-12-11T14:58:00.000+01:00

SVT satsade stort på Nobelfesten igår. Programmet var en uppvisning i överklassmaner och ett näst intill sjukligt svärmande för det som försiggick. Utgångspunkten var naturligtvis att inte stöta sig med nån och därför var programmet den smetigaste och mest okritiska sörja som går att hitta. Att inte sticka ut för mycket och anpassa sig efter normen var nyckelordet när det kom till alltifrån kläder till åsikter. Därför blev det naturligtvis också svårt att föra några särskilt intressanta resonemang kring det som försiggick och den heliga kon nobelfesten köptes därför rakt av.

Trots att det potentiella antalet nobelgäster bland dem som såg programmet förmodligen ligger på en promille, var det framförallt om hur man som gäst beter sig som programmet handlade om. Gör som traditionen föreskriver så blir allt bra, men om du råkar göra lite fel är det faktiskt inte hela världen. Representanterna för överklassens etikettråd kommer förmodligen bara att le lite överseende för att snabbt hjälpa dig in i ledet igen. Vi fick nämligen lära oss allt om fina etikettkoder. Manschettknappar i silver duger inte till fracken, guld ska det vara. Och nog fan ska man hålla sig så länge det går om man börjar bli kissnödig, för att resa sig från bordet innan värdinnan gör det är inte riktigt fint. Ebba Von Sydow kommenterade käckt alla festblåsor och hon var, med undantag för ett par pristagare, den enda som såg ut att ha riktigt kul. I övrigt bestod programmets roligaste bild av kungen som förstrött och aningen uttråkat började stirra på sina naglar när en av pristagarna höll sitt tal. Jag förstår honom, det verkar verkligen snortrist att sitta där. Det är inte en dag för tidigt att befria kungen från etiketten och Sverige från monarkin.

Ebba Von Sydow - konsumtionskritikernas egen lilla Saddam

2005-12-10T20:35:00.000+01:00

Innan Ebba dumpade Expressen för solkiga Vecko Revyn publicerade hon alltid massa mail från läsare i sin fredagsblaska som brukade låta typ: "Hej Ebba! Har alltid tyckt att du verkar hur pantad som helst men sen jag hörde dig prata tycker jag att du är jättesmart." Vecka efter vecka fylldes Ebbas spalt med likadana brev, men vissa var såklart inte ute efter att berätta om sin ändrade uppfattning, de nöjde sig med att kasta skit på Ebba. Därför att en tjej som gillar shopping och kläder i massor är ju per automatik askorkad. Betydligt mer korkad än en kille som diggar och samlar på vilken skit som helst. Det vet ju alla! Då handlar det om nyttiga intressen och helt korrekta, men ack så inavlade fetischblaskor och det finns inga gränser för pryldiggeriet. Ebba är tjej, det hon gör riktar sig främst till tjejer och hennes läsare kan, till största delen antas vara just tjejer. Det handlar om snorigt dyra kläder, lyxiga accessoarer och ständigt bevakande av världens största modeikoner. Ett äckligt stort intresse för en viss sorts mode helt enkelt.Men Ebba ska ha klart för sig att det hon pysslar med aldrig kommer platsa i den "fina" konsument och pryltestkulturen.

Det Ebba Von Sydow gör är så jävla illa att SVTs Mediemagasinet måste ägna ett helt program åt varumärket Ebba och hennes illasinnade konsumtionshets. En redaktör för ETC, som i övrigt är en tidning som är ganska pigg på genusanalys, pekade helt oreflekterat ut henne som en "örgryteversion av American Psycho". Ebba Von Sydow i egen hög person framstår som kapitalismens allra mörkaste sida, det yttersta uttrycket och roten till allt ont.

Men det är något fruktansvärt retligt över kritiken mot Ebba Von Sydow. Varför har hon blivit konsumtionskritikernas egen lilla Saddam? Är hon verkligen den värsta och mest ondskefulla kosumtionsvurmaren som finns? Eller är det så, som det så ofta är, att tjejers konsumtion betraktas som lite fulare och framförallt som förbannat meningslös.

Skolan - det demokratiska samhällets svarta får!

2005-12-10T10:56:00.000+01:00

Grundskolan är förmodligen redan nu den mest odemokratiska institutionen i hela Sverige. När blåränderna gång på gång upprepar sitt mantra om hårdare krav och kontroll är det just fler inskränkningar i elevernas rättigheter man är ute efter. Betänk då, att grundskolan förutsättningslöst delar sin lagstadgade närvaroplikt med en, och bara en, annan samhällsinstans. FÄNGELSET! Den plats dit vi i övrigt skickar folk som begår brott.

Bristen på demokrati i skolan är ett centralt problem och förmodligen det allra största. Genom att öka elevinflytandet och göra skolan till en plats som lyssnar på eleverna skulle nog ändra mycket. Skolan är för mycket förstenade och överarbetade lärare som ihärdigt vill fylla alla snorisar med oantastliga kunskaper som ingen, och framförallt inte eleverna får ifrågasätta. Kommer ni ihåg den där skolan i stockholmsområdet någonstans som hade eleverna i majoritet i skolans styrelse? Det funkade skitbra och både elever och lärare var supernöjda och beslut fattades för en gångs skull av dem som berördes. Men genast var det någon på högerkanten som började bjäbba, skolan skulle ta mig fan inte springa runt och dalta. Att eleverna, de som berörs av besluten, skulle ha mera makt än den maktfullkomliga och högre stående vuxenheten var det sjukaste någonsin.

Skolans största problem är inte att lärarna inte har befogenheter att hålla ordning, läs ta i med hårdhanskarna, som expressens ledarsida skriver i dag. Jag väntar förslaget om att få aga elever inom kort. Blåbärssmeten verkar ha svårt att förstå, att skolan måste bli en plats som lyssnar på och respekterar elever som något annat än tomma hårddiskar som ska fyllas. Mera betyg råder inte bot på det, men det kommer säkert rensa bort en massa pack och stressa sönder ett gäng duktiga bettskenetuggande tonårsbrudar. Sveriges ungdomar är inte dumma i huvudet, de fattar ju att de inte har ett skit att säga till om och att skolan inte alls är till för dem. Att de inte är värda ett piss så länge de inte fogar in sig i mallen dikterad ovanifrån. Tvingar man människor, även om man ibland kan betvivla om den vuxna världen ens betraktar unga som människor, att vara på ett ställe, så måste ju utgångspunkten alltid vara att förminska känslan av tvång. Det gör man inte genom att diktera ovanifrån och införa fler och mer betyg, hårdare tag och en och annan övervakningskamera.

Jämställda åttiotalskillar och mer kärlek åt feminismen

2005-11-14T15:08:00.000+01:00

Ragga på oss åttiotalkillar, fi säger Carlos Rojas Beskow. Och kanske har han lite rätt i att åttiotalskillarna klättrat på den feministiska medvetandetrappan. Men av mig får de inga guldstjärnor för att de insett att jämställdhet är allas ansvar, bara den positiva uppmuntran som alla engagerade borde få.

Vad Carlos Rojas Beskow framförallt verkar sakna i den feministiska rörelsen är mera kul och mera kärlek. Den 4 april i år besökte jag Gala för feminsim på Södra Teatern i Stockholm, en insamlingsgala där överskottet var vigt åt feministiska projekt. Samma 4 april presenterade också sammanträffande nog det dåvarande nätverket Feministiskt initiativ att ett parti skulle bli verklighet. Den samlade feministskaran jublade så att taket lyfte när Gudran Schyman kom in på scenen. Tron på Fi kunde spränga luften där inne och jag har aldrig sett så många upprymda feminister på en och samma gång. Men när Schyman börjar prata handlar det inte så mycket om Fi utan just det som Carlos Rojas Beskow saknar, nämligen kärlek. Men det budskapet har försvunnit på Fi:s väg mot den etablerade politiken. Det beror säkert på hur Fi framställts av nitiska medier och sina politiska antagonister, men Fi har nog lite sin egen framställning att skylla också. Om en promille av atmosfären som rymdes på Södra Teatern den 4 april hade läckt ut till en större publik, vore halva arbetet gjort. Mer kärlek i politiken - varför inte?

Men papporna då, Nina?

2005-11-12T20:56:00.000+01:00

När Nina Björk skrev sin av Kristdemokraterna hyllade artikel Vi är på helt fel spår för ett par veckor sedan, var det inte hennes tankar om kortare arbetsdag och omprioriteringar i livet som förvånade mig mest. Sex timmars arbetsdag är ingen tokig idé och arbetet kanske inte alltid är det absolut viktigaste i livet. Människor kanske skulle må bättre trots lägre lön, mindre prylar och mer tid för annat.

Nina Björk börjar sin artikel med att prata om något väldigt bekant, nämligen en mammas dåliga samvete. En mammas dåliga samvete över att hon måste lämna sina barn på dagis för länge eftersom hon måste arbeta. Fortsättningsvis är det också mot just feminismens och socialdemokratins projekt för kvinnors rätt till arbete som kritiken riktas, och inte minst dagis framstår som alla barns gemensamma helvete.

Men stopp ett tag Nina nu trampade du väl ändå rejält i fällan. Trots att artikeln avslutas med att det är föräldrarna som ska ha sex timmars arbetsdag och att pappor ska förbjudas att arbeta heltid, så är det inte föräldrar eller pappor som artikeln handlar om. Det är mammor och mammors helvete med att få ihop heltidsarbete med hemmaarbete. Föräldrarskapet definieras näppeligen könsneutralt utan specifikt från moderskapet. Fienden är regeringens utredare som menar att man kanske får ta att vissa barn får vara lite längre på dagis, då det är viktigare att Sveriges kvinnor inte hamnar i deltidsfällan. Skäms på er alla mammor som gillar ert arbete och som kanske vill vara något mer än bara mammor. Sveriges alla pappor behöver inte skämmas alls, dem pratar Nina överhuvudtaget inte om. Varför börjar inte artikeln med en historia om en pappa som inte varit föräldraledig alls utan valt att bara jobba för att det blir mer pengar över då? Mammorna med dåligt samvete och ungarnas långa dagar på dagis kanske skulle minska något i omfång om merparten av Sveriges pappor förknippade sig själva lika mycket med faderskapet som mammor med moderskapet. Den absolut viktigaste frågan är därför hur samhället ska lyckas övertyga alla Sveriges pappor om att de ska vara hemma med sina ungar och ta hemarbetet för självklart.

Det är PK att hata feminister

2005-11-11T15:28:00.000+01:00

Dokumentärerna Könskriget måste varit det bästa som hänt alla som aldrig riktigt gillat det där med feminism och jämställdhet, men inte riktigt vågat säga det rätt ut. Det var liksom inte riktigt politiskt korrekt att säga rent ut att feminsiter är vidriga manshatare vars enda syfte är att trycka ner alla män långt ner i skorna. Framförallt så kändes det ganska lätt att kalla sig feminist och det som att samhällsdebatten nått så pass långt att de flesta insåg det bisarra i antagandet att alla feminister hatar män. För så är naturligtvis inte fallet och det har aldrig varit så.

Det har förts många dikussioner kring Evin Rubars dokumentär. Om den allmänna uppfattningen av begreppet dokumtär hade varit vad det verkligen betyder, en subjektiv tolkning av verkligheten, så hade den i sig kanske varit långt mindre problematisk. Men den allmänna uppfattningen ligger långt ifrån den definitionen. Snarare uppfattas dokumentärer som Rubars mer som en form av reportage, trots att de i sin narrativa form ligger långt närmare spelfilmen. Dokumentärer som Rubars uppfattas som objektiva, sakliga och visandes den sanna versionen av verkligheten.

Kritiken mot ROKS kom som en gåva från himlen till alla dem som inte riktigt kände sig bekväma i ett feministiskt debattklimat. Nu kunde man helt plötsligt, och alldeles legitimt, uttrycka att feminister är ett gäng tokkärringar som i själva verket själva förtrycker allt och alla som kommer i deras väg. Kritik blev ett nyckelord i den offentliga debatten. Hela feminismen som rörelse granskas nu undet lupp och ingen behöver ta hänsyn till att de som medverkade i Könskriget säkerligen inte utgör mer än en promille av alla Sveriges feminister. Men det är naturligtvis ingenting som det återuppstådda hatet mot HELA feminismen behöver ta hänsyn till. Feminism som uttrycker att "män är djur" och manshat är för den nyantändande antifeminismen signifikanter för alla som kallar sig feminister. Och detta kan man uttrycka med hänvisning till Könskriget utan att någonsin ställa sig frågan vart man själva har hämtat sin information. Informationskritiken är påfallande bristfällig från journalister, politker, debattörer och andra dödliga. Feminismen är definitvt ful igen och jag blev en hårig manshatare utan att jag visste om det själv.

Sekterism må vara farligt och knappast något eftersträvansvärt i ett demokratiskt samhälle och självklart ska man kunna lyfta fram och kritisera sådan tendenser även inom en feministisk rörelse. Men i det här fallet undrar jag om inte bristen på mediekritik är långt farligare och får betydligt allvarligare konsekvenser för jämställdheten i det här fallet.

Journalistikens roll som ensam sanningssägare och meningsskapare har faktiskt paradoxalt nog kommit att bli ett direkt hot mot demokratin. Denna kritik bottnar inte bara i Könskriget som bara är ett av många exempel, utan i hela den journalistiska praktiken som mer än någonsin kämpar för att upprätthålla sitt monopol på att berätta så kallade "sanningar". Men vem granskar journalistiken utöver ett gäng akademiker som ändå inte får skriva i några tidningar som folk läser? Det är i alla fall inte eliten bland samhällsdebattörer och politiker som inte annat än jublar när allt tänkbart mediestoff kan gynna deras egna intressen.

Fildelning straffas hårdare än barnpornografibrott

2005-11-03T15:20:00.000+01:00

Antipiratbyråns utrotningståg mot fildelning kan tyckas helt meningslöst, ett projekt som bara slösar energi och tid. Men så mycket har filmindustrin och upphovsrättens lakejer lyckats lobba för sin sak att fildelning nu straffats hårdare än barnpornografibrott, sexköp och vållande till annans död. De åttio dagsböter som killen från Västerås fick överstiger nämligen böterna för att råka ha ihjäl någon eller samla runkbilder på småbarn.

Delad föräldraförsäkring borde vara en självklarhet

2005-10-28T12:24:00.000+02:00

När den dominerande socialdemokratiska truppens motargument klingar sunkig ursäktsretorik och det blå blockets individrapande mest blir löjligt, har PM Nilsson förklarat det så att vilken politiker som helst borde förstå. Hälften till Pappa i Expressen 26/10, är en av de vettigaste inläggen hittills i debatten om delad föräldraförsäkring.

senila gamla svin i SVT:s Debatt 25/10

2005-10-27T22:10:00.000+02:00

Kan det bli roligare än när en maktgalen journalist sitter i SVT:s Debatt och försvarar sin kränkta heder!? Janne Josefssons korståg mot kanalens nya dokusåpasatsning om maktsugna ungdomar baserades nämligen inte på något annat än det. Janne min vän, du måste inse att demokratin fullständigt skiter i om du jobbar på nöjesredaktionen eller fabriken för "objektiv" samhällsjournalistik. Samhällsjournalistik handlar, hur gärna du än vill, inte om vad du vill göra!

Aftonbladets Åsa Grönings försök till frisinnat försvarande av programidén utmynnade i en patetisk oro över att silikonuppumpade brudar skulle nästla sig in i politiken. Åsa, det finns inget som skiljer brudarnas silikon från ditt blonderade hår eller Jannes lagom intellektuella gubbskägg.